Jag utgår från en enkel men krävande utgångspunkt:
vi lever i en tid där många av de frågor som betyder mest inte längre har säkra svar. Det här synsättet används i arbete med ledarskap, organisationer och arbetsliv där osäkerhet är ett grundvillkor.
Klimat, biologisk mångfald, psykisk hälsa, demokrati, arbetsliv.
Det går inte att lösa allt.
Men det går inte heller att låta bli att agera.
Det är här mitt synsätt tar form.
Aktivt hopp – som hållning, inte känsla
I arbetsliv och organisationer handlar aktivt hopp om hur beslut fattas och handling tas när framtiden är oklar och svar saknas. När jag talar om aktivt hopp menar jag inte optimism, framtidstro eller att “tänka positivt”.
Aktivt hopp är inte en känsla.
Det är ett sätt att förhålla sig till osäkerhet.
Det innebär att:
agera i linje med det som är viktigt
även när utfallet är okänt
även när det inte finns några garantier
även när vi inte vet om det räcker
Aktivt hopp handlar inte om att tro att allt ordnar sig.
Det handlar om att välja hur vi agerar medan det pågår.
Varför detta behövs
I många organisationer finns i dag mer kunskap än någonsin.
Samtidigt märker många att kunskap inte automatiskt leder till handling.
När osäkerheten ökar händer ofta tre saker:
ansvar skjuts upp eller fragmenteras
samtal hårdnar eller tystnar
människor gör det som är möjligt – inte det som är viktigt
Detta synsätt är ett sätt att bryta den rörelsen.
Inte genom fler planer, utan genom att skapa utrymme för ansvarstagande handling
i vardagliga beslut.
Biologisk mångfald som prövning
Biologisk mångfald är ett av de områden där vår tids utmaningar blir särskilt tydliga. För organisationer blir biologisk mångfald en konkret fråga om ansvar, prioriteringar och långsiktiga beslut.
Inte för att det saknas kunskap.
Utan för att frågan kräver att vi omprövar relationer, prioriteringar och vad vi menar med ansvar.
I mitt arbete är biologisk mångfald därför inte ett expertområde, utan en prövning av vårt sätt att agera:
Hur detta tar form i praktiken
Mitt arbete sker genom samtal, workshops och föreläsningar.
Ofta utan färdiga svar.
Alltid med fokus på hur människor faktiskt agerar när beslut ska fattas i osäkerhet.
Det handlar inte om att göra allt rätt.
Det handlar om att välja riktning medvetet och stå kvar i den – även när det är obekvämt.
Kort sagt
Aktivt hopp är inte något vi har.
Det är något vi gör.
Och i en tid där garantier saknas kan det vara det mest ansvarsfulla vi har.
